Vilken helg, vilken natt, vilken dag.
Tjo folkens...
Först och främst kan sägas att min lilla oskyldiga pojke är förtjust i en tjej.
Ja... inget att hoppa i taket för, utan det är en sådan fascination som en treåring kan få för en tjej som är snäll ibland.
Vi har haft besök av min kvinnas yngre syster.
Min lille pojk visade sin bästa och mest kärleksfulla sida när de kom i lördags och ville absolut inte sova innan de hade lagt sig och alla var samlade i lägenheten.
Sedan skulle han berätta om allt som hänt och vad de gjort när Nemi kom hem.
Jag fick ett par bra bilder av dem som jag kommer posta på facebook, det är lite mer skyddat där, eftersom inte alla har tillgång till min profil där.
Så inatt...
Jag kom väl i säng i relativt vettig tid, trött och mosig, som alltid när jag är runt folk jag inte helt känner.
Ville bara sova och ha det lugnt. Det sistnämnda brukar ju iallafall fungera.
Men det blev en intressant och orolig vila... Det var helt enkelt olidligt varmt.
Det intressanta är att det är en helt del som känns annorlunda idag... både inom och utom.
En del förstår nog vad jag menar, annars är det synd för det går inte att förklara på ett annat sätt.
Sedan idag, när besöket skall åka runt de hundra milen hem... kommer jag vara lite spänd tills de ringer och säger att allt är lugnt.
Jag helt enkelt genuint avskyr att folk åker i trafiken, med en massa fyllon, fortkörare och olyckor som bara väntar på att få hända.
Det är inte helt ofarligt med biltrafik och jag... vill bara att alla skall få ha det bra.
Palam L.V.X.
//C.G.
Först och främst kan sägas att min lilla oskyldiga pojke är förtjust i en tjej.
Ja... inget att hoppa i taket för, utan det är en sådan fascination som en treåring kan få för en tjej som är snäll ibland.
Vi har haft besök av min kvinnas yngre syster.
Min lille pojk visade sin bästa och mest kärleksfulla sida när de kom i lördags och ville absolut inte sova innan de hade lagt sig och alla var samlade i lägenheten.
Sedan skulle han berätta om allt som hänt och vad de gjort när Nemi kom hem.
Jag fick ett par bra bilder av dem som jag kommer posta på facebook, det är lite mer skyddat där, eftersom inte alla har tillgång till min profil där.
Så inatt...
Jag kom väl i säng i relativt vettig tid, trött och mosig, som alltid när jag är runt folk jag inte helt känner.
Ville bara sova och ha det lugnt. Det sistnämnda brukar ju iallafall fungera.
Men det blev en intressant och orolig vila... Det var helt enkelt olidligt varmt.
Det intressanta är att det är en helt del som känns annorlunda idag... både inom och utom.
En del förstår nog vad jag menar, annars är det synd för det går inte att förklara på ett annat sätt.
Sedan idag, när besöket skall åka runt de hundra milen hem... kommer jag vara lite spänd tills de ringer och säger att allt är lugnt.
Jag helt enkelt genuint avskyr att folk åker i trafiken, med en massa fyllon, fortkörare och olyckor som bara väntar på att få hända.
Det är inte helt ofarligt med biltrafik och jag... vill bara att alla skall få ha det bra.
Palam L.V.X.
//C.G.
igår...
Igår var en annorlunda dag...
Men en viss ljusning i tillvaron ses från flera håll och det är skönt.
Dock var minsta grabben vaken länge länge och vi avslutade kvällen med att se den tecknade Robin Hood.
Nemi kom från jobbet vid tio-draget och lillen var så glad så glad, sedan ville han att vi skulle se film och vila.
Det slutade med att Nemi och grabben somnade vid tolvdraget och jag gick till köket och drack kaffe.
Jag väckte henne vid två och undrade om hon inte skulle sova inne i rummet istället.
Grabben sov lite oroligt hela natten så jag är fortfarande vaken.
Men men...
Så var det, så är det och det kommer nog vara så fler gånger med....
Men en viss ljusning i tillvaron ses från flera håll och det är skönt.
Dock var minsta grabben vaken länge länge och vi avslutade kvällen med att se den tecknade Robin Hood.
Nemi kom från jobbet vid tio-draget och lillen var så glad så glad, sedan ville han att vi skulle se film och vila.
Det slutade med att Nemi och grabben somnade vid tolvdraget och jag gick till köket och drack kaffe.
Jag väckte henne vid två och undrade om hon inte skulle sova inne i rummet istället.
Grabben sov lite oroligt hela natten så jag är fortfarande vaken.
Men men...
Så var det, så är det och det kommer nog vara så fler gånger med....
Det blir för mycket, ibland...
... Även för mig.
Jag är, som de flesta som känner mig, inte den som direkt gnäller om att jag har det svårt.
Jag bruker heller inte bli nämnvärt sjuk och smittas inte lätt av en massa skit som hänger i luften.
Sist jag var sjuk på riktigt var ju några timmars vinterkräksjuka för några år sedan... innan det var det väl tio år - då jag hade en lunginflamation som var betingad av att jag arbetat i en "dålig" miljö.
Annars har det bara varit vattkoppor när jag var 5-6 år.
Många gånger genom åren har jag kännt mig hängig, trött och risig - ibland med sprängande huvudvärk. Men alla de sakerna har väl delvis berott på omständigheter utanför mig och någon infektion som bekämpats innan jag blivit sjuk av den.
Men nu.... känns det som att jag tappar kontrollen helt över min kropp, dess temperatur och försvarsmekanismer.
Det är så mycket skit runt mig och de som står mig nära nu att jag helt enkelt inte har energi nog att vara frisk länge till.
Att stressen kan göra att man blir döv på ena sidan, får hög feber med frossa, dubbelsidig huvudvärk... Ryggont...
Ont i lederna och leda till en allmän handlingsförlamning, är ju känt för många. Men inte för mig.
Det är helt enkelt så att de som styr och ställer och bestämmer över min framtid, som vill se till att jag har det bra och får ett värde. Gör just det motsatta - för att jag nu blir sjuk av det de gör mot mig - inte bara lite annorlunda.
Men det är klart... Fysiologiska sjukdomar förstår sig folk på. Men att jag blir sjuk av att inte ha en möjlighet att leva mitt liv - ser ingen... De ser bara att man inte mår bra, skiter i orsaken bakom.
Men jag kämpar på, gnäller i minsta möjliga mån. nu skall jag och lillgrabben städa för att se om vi får besök sedan. Om inte annat så vill jag iallafall att min kvinna skall få komma hem till ett balanserat hem, bara kunna slå sig ner och vila.... samla sig.... och rå om sig själv, ikväll efter att ha varit på jobbet i nästan 30 timmar.
Sedan måste jag klämma in en massa telefonsamtal till olika personer. Skriva brev och papper. Planera upp några eventuella möjligheter.
Kontakta jurister och statliga organ. Kolla över ekonomin framöver, skriva om budgeten.
Ja, allt det där som man helst vill göra på en fredag och under en helg, då ena grabben har sitt femårskalas.
Fem år på måndag... ja, jisses... tiden går fort... Min vackra vackra, fina och underbara pojke.
Bild från i höstas då vi äventyrade genom att gå nerför Åreskutan.
Han klarade hela turen - UTAN problem.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Jag är, som de flesta som känner mig, inte den som direkt gnäller om att jag har det svårt.
Jag bruker heller inte bli nämnvärt sjuk och smittas inte lätt av en massa skit som hänger i luften.
Sist jag var sjuk på riktigt var ju några timmars vinterkräksjuka för några år sedan... innan det var det väl tio år - då jag hade en lunginflamation som var betingad av att jag arbetat i en "dålig" miljö.
Annars har det bara varit vattkoppor när jag var 5-6 år.
Många gånger genom åren har jag kännt mig hängig, trött och risig - ibland med sprängande huvudvärk. Men alla de sakerna har väl delvis berott på omständigheter utanför mig och någon infektion som bekämpats innan jag blivit sjuk av den.
Men nu.... känns det som att jag tappar kontrollen helt över min kropp, dess temperatur och försvarsmekanismer.
Det är så mycket skit runt mig och de som står mig nära nu att jag helt enkelt inte har energi nog att vara frisk länge till.
Att stressen kan göra att man blir döv på ena sidan, får hög feber med frossa, dubbelsidig huvudvärk... Ryggont...
Ont i lederna och leda till en allmän handlingsförlamning, är ju känt för många. Men inte för mig.
Det är helt enkelt så att de som styr och ställer och bestämmer över min framtid, som vill se till att jag har det bra och får ett värde. Gör just det motsatta - för att jag nu blir sjuk av det de gör mot mig - inte bara lite annorlunda.
Men det är klart... Fysiologiska sjukdomar förstår sig folk på. Men att jag blir sjuk av att inte ha en möjlighet att leva mitt liv - ser ingen... De ser bara att man inte mår bra, skiter i orsaken bakom.
Men jag kämpar på, gnäller i minsta möjliga mån. nu skall jag och lillgrabben städa för att se om vi får besök sedan. Om inte annat så vill jag iallafall att min kvinna skall få komma hem till ett balanserat hem, bara kunna slå sig ner och vila.... samla sig.... och rå om sig själv, ikväll efter att ha varit på jobbet i nästan 30 timmar.
Sedan måste jag klämma in en massa telefonsamtal till olika personer. Skriva brev och papper. Planera upp några eventuella möjligheter.
Kontakta jurister och statliga organ. Kolla över ekonomin framöver, skriva om budgeten.
Ja, allt det där som man helst vill göra på en fredag och under en helg, då ena grabben har sitt femårskalas.
Fem år på måndag... ja, jisses... tiden går fort... Min vackra vackra, fina och underbara pojke.
Bild från i höstas då vi äventyrade genom att gå nerför Åreskutan.
Han klarade hela turen - UTAN problem.
Ja, men i övrigt... finns det i nuläget inte mer att säga om något.
Mer än att jag kommer få kontroll över allt igen.
Jag kommer inte låta mig brytas ner utan kamp.
"Let it be that state of manyhood bound and loathing. So with thy all; thou hast no right but to do thy
will." - Liber AL 1:42
Det löser sig... om man bara Vill och orkar kämpa.
Mer än att jag kommer få kontroll över allt igen.
Jag kommer inte låta mig brytas ner utan kamp.
"Let it be that state of manyhood bound and loathing. So with thy all; thou hast no right but to do thy
will." - Liber AL 1:42
Det löser sig... om man bara Vill och orkar kämpa.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Okej, så här va....
Min kvinna och några till, har några gånger sagt att det är dags att jag skriver mer i bloggen.
Vi börjar med en dikt då i sedvanligt manér.
I övrigt så går striderna mot etablissemanget vidare och jag kommer inom kort att upptdatera folk och läsare om vad som sker... Men inte nu.
På något vis... känns det som en sak som ordnar sig...
Men att se min kära åka från mig i tårar... sliter ut bitar av mitt hjärta varje gång...
Paradoxalt nog är det en bra sak - det visar så mycket att jag känner rätt.
Jag saknar er andra, ni vet vilka ni är...
Särskillt kan nämnas
Nemi (OFC)
Alexander
Vilde
Mir
Matt
Mimmiz
Ylva
Désirée
Johan och Robin...
Nu är det snart mat här... och jag vill knappt äta... bara att hon ringer och säger att resan gick bra...
Dagens affirmation och Vilja:
Jag är en människa och har ett värde - högre än något annat. Jag vill få leva och få vara, inte bara finnas.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Vi börjar med en dikt då i sedvanligt manér.
Att se tårar rinna för din kind, får mig att vilja samla upp dem och ge till någon som inte kan gråta.
Att se ditt ansikte vridas i en inre smärta, gör mig svag.
Att inte kunna lindra det som gör dig ont - gör mig så frustrerad.
Vi går genom mycket nu, du och jag, mer än sägas kan för alla...
Vi färdas i en mörk tid, i en seg sirap mot något vi inte känner till.
Vi måste tillsammans klara det, för var för sig, går det inte.
Du vill så mycket vackert och fint, för mig, mina barn och de jag älskar.
Du är så fin mot mig, mina barn och de jag älskar.
Du är stark och modig, som vågar ge dig in i detta, med mig, mina barn och de jag älskar.
Jag vill bara att vi alla skall få det bra, du, jag, mina barn och de jag älskar.
Jag kan heller inte göra mer än det mesta jag kan, för dig, mina barn och de jag älskar.
Jag Vill stå här, med dig, för dig, mina barn och de jag älskar.
Tillsammans står vi mot det som vill krossa oss...
Tillsammans klarar vi av att finna en väg...
Tillsammans kan vi klara livet ihop.
Allt det är omöjligt om vi inte gör det - du och jag.
Jag älskar dig Nemi... Du skänker mig trygghet med dina armar runt mig.
Med dina fina vackra ord och allt du känner.
Det finns inte en tvekan inom mig... när det kommer till dig, mina barn eller de jag älskar.
Att se ditt ansikte vridas i en inre smärta, gör mig svag.
Att inte kunna lindra det som gör dig ont - gör mig så frustrerad.
Vi går genom mycket nu, du och jag, mer än sägas kan för alla...
Vi färdas i en mörk tid, i en seg sirap mot något vi inte känner till.
Vi måste tillsammans klara det, för var för sig, går det inte.
Du vill så mycket vackert och fint, för mig, mina barn och de jag älskar.
Du är så fin mot mig, mina barn och de jag älskar.
Du är stark och modig, som vågar ge dig in i detta, med mig, mina barn och de jag älskar.
Jag vill bara att vi alla skall få det bra, du, jag, mina barn och de jag älskar.
Jag kan heller inte göra mer än det mesta jag kan, för dig, mina barn och de jag älskar.
Jag Vill stå här, med dig, för dig, mina barn och de jag älskar.
Tillsammans står vi mot det som vill krossa oss...
Tillsammans klarar vi av att finna en väg...
Tillsammans kan vi klara livet ihop.
Allt det är omöjligt om vi inte gör det - du och jag.
Jag älskar dig Nemi... Du skänker mig trygghet med dina armar runt mig.
Med dina fina vackra ord och allt du känner.
Det finns inte en tvekan inom mig... när det kommer till dig, mina barn eller de jag älskar.
I övrigt så går striderna mot etablissemanget vidare och jag kommer inom kort att upptdatera folk och läsare om vad som sker... Men inte nu.
På något vis... känns det som en sak som ordnar sig...
Men att se min kära åka från mig i tårar... sliter ut bitar av mitt hjärta varje gång...
Paradoxalt nog är det en bra sak - det visar så mycket att jag känner rätt.
Jag saknar er andra, ni vet vilka ni är...
Särskillt kan nämnas
Nemi (OFC)
Alexander
Vilde
Mir
Matt
Mimmiz
Ylva
Désirée
Johan och Robin...
Nu är det snart mat här... och jag vill knappt äta... bara att hon ringer och säger att resan gick bra...
Dagens affirmation och Vilja:
Jag är en människa och har ett värde - högre än något annat. Jag vill få leva och få vara, inte bara finnas.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Steg ett taget ...
Jag har bönat och bett...
om ursäkt...
om att få leva...
om att få vara mig själv.
Jag har fått ont och bett om ursäkt för att jag gjorde så det blev så.
Steg ett taget, mot att försvinna som individ och att det som är jag skall falla i glömska och dö.
Den här stigen var inte menad att jag skulle ta, men jag går den motvilligt - för andras skull.
Hoppas bara att jag är den första som glömmer min styrka, storhet och stolthet, så jag slipper lida.
om ursäkt...
om att få leva...
om att få vara mig själv.
Jag har fått ont och bett om ursäkt för att jag gjorde så det blev så.
Steg ett taget, mot att försvinna som individ och att det som är jag skall falla i glömska och dö.
Den här stigen var inte menad att jag skulle ta, men jag går den motvilligt - för andras skull.
Hoppas bara att jag är den första som glömmer min styrka, storhet och stolthet, så jag slipper lida.
Skärpning för Hel...
Hej folkens...
Ja, nu är det verkligen dags att jag skärper mig lite.
Vi börjar med dagen idag och så går vi lite bakåt i snabb takt, så ni får en uppdatering av vad som hänt den sista tiden.
Idag vaknade jag med en fin lapp från min kvinna på köksbordet.
Där stod det bland annat "Det är bara att trycka igång kaffebryggaren så är ditt kaffe klart i ett nafs" - fint att vakna till de orden.
Vi var med om en lite olustigt lustig sak på bussen igår, nämligen en skönt ovetande och etikettsmässigt lobotomerad stockholmsj... som kommit på den bra idén att ta med sig sin flickvän och sin dator på en resa till Jämtland.
Fast sköta sig någorlunda v ar visst något han tappat senaste vändan på NPE...
ETT: Han var otrevlig och hotfull mot sin kvinna hela resan och fler än jag reagerade på det.
TVÅ: Han var en typisk bortskämd överklassunge som fått för lite kärlek från sina föräldrar.
TRE: Det är en myt att kläderna gör mannen - de var fräscha snygga och trevliga, men han var ett svin likaväl.
FYRA: Hur överklass är det att pracka ner på alla fattiga stackare som fallit ur kurs - men ändå ha en sunkig gammal laptop, ärvd från farsan i en PLASTPÅSE???
Jaja, jag fick tyst på honom och med lite hjälp av min kvinna fick även den stackars hunsade flickan framför lite lugn och ro, samt ökat medhåll från passagerarna.
Ett gott råd grabben: Klipp dig, raka dig under armarna och sluta hacka på din tjej.
Annars sitter du snart där med picken i handen, datorn i plastpåsen, med ditt flottiga hår i en soffa i Åre och undrar vad som hände.
Vi kom hem igår efter att ha varit till min vän Ylva i Stockholm ett par dagar. Det var inte enda orsaken till att vi åkte dit, men vi tänkte att det var lika bra att passa på att träffa denna person - som är mig mycket kär och som jag känt ett helt liv och lite till.
Huvudsakliga orsaken till att vi skulle till Stockholm var att vi skulle på en konsert.
De som känner mig redan vet att det är ett ganska stort företag för mig att över huvud taget åka någonstans där det finns fler folk än jag kan hålla uppsikt över genom att hålla huvudet lite stilla.
Så, needless to say... Det tog några månaders förberedelse att ta sig till Globen för att se en shysst konsert.
Jag är inte ofta på sådana saker, men att gå med min kvinna dit och se någon som jag håller högt i respekt - var en stundtals trevlig upplevelse.
Nu kan Alecia Moore skryta med att jag valde att gå ut och se henne live - den första spelningen jag varit på, på över tjugo år... Fast jag misstycker om hennes val av artistnamn, men det passerar.
Även jag skall väl få ha rätt att favorisera lite och ha några som jag tycker bättre om än andra - som skänker mig mer glädje än andra. Det har alla och jag är inte mer än en människa... Också...
Men men...
Vi går vidare bakåt då...
De som har mig på facebook kommer kunna se fler bilder från mitt senaste fynd.
Jag gillar ju gamla böcker och som vissa vet - riktigt gamla böcker. Fast det finns ju några relativt sentida klassiker med, som skattas högt både av mig och andra.
Bland annat denna tunga stora bok i originalutgåva från 1931 - Nils Holgerssons Underbara Resa genom Sverige, av Selma Lagerlöf.
Den boken, utgåvan och tryckningen minns när författarinnan dog. Det är mäktigt.
Min egen mormor läste den för mig som liten och jag hittade till den boken genom att den liksom ropade. Första antikvariatet vi gick in på, första hyllan jag tittade på, i mitten i ögonhöjd - Jag vill ha dig - du skall vara med mig.
Dagen efter gick vi förbi en annan handlare, som ville ha listpris för sitt exemplar - som var i sämre skick än den som ropade.
Som tur är, vet inte alla vilka skatter de sitter på, vissa uppskattar dem inte och vissa bryr sig helt enkelt inte. Denna skattkammare kommer jag gå till många fler gånger - för klientelet där letar bara efter begagnade "moderna böcker" och han har inte en susning om vare sig det kulturella eller ekonomiska värdet i vissa av böckerna han sålde. Han hade hur mycket som helst - för en kaffepeng på stan.
Jag blev nästan tokig. Var tvungen att gå ut i "förtid" och jag vet vem jag skall ta med mig dit, eller hur Mir?
Man gör helt enkelt inte böcker på samma sätt längre, de flesta är helt döda och har ingen strömmning. De produceras på ett helt annat sätt nu. Boktryckeriet var länge en konst - även ganska långt in på 1900-talet. Men nu är det mest tråkigt att hålla i en "underhållningsbok" - inte mycket större kulturellt eller historiskt värde än en bootleg av Carolas Jul i Bethlehem....
Det är synd...
Så, till lite tråkigare saker...
Mina älskade hemmavarande pojkar är väldans bråkiga med varandra och alla andra - helt enkelt inte helt i balans just nu, så jag och mamman har beslutat om att de skall få lite time-out från varandra en stund och inte träffas så mycket på veckorna utan få lite lugn och ro med varsin förälder och respektive vuxensällskap. Og så skifter vi...
Det kan komma att bli bra.
En anledning till att det skrivs lite mindre här, för tillfället är att jag har den mesta av min energi förlagd till verkligheten, livet, familjen och problemlösningar runt detta.
Men avslutningsvis... Ja, det är således officiellt att jag tycker Pink är en fantastisk artist, även om det i stort sett inte är min musiksmak så gillar jag hennes styrka och egenhet. Ingen kan ta det från henne riktigt ännu.
Tack för en underbar kväll, A...
Ja, nu är det verkligen dags att jag skärper mig lite.
Vi börjar med dagen idag och så går vi lite bakåt i snabb takt, så ni får en uppdatering av vad som hänt den sista tiden.
Idag vaknade jag med en fin lapp från min kvinna på köksbordet.
Där stod det bland annat "Det är bara att trycka igång kaffebryggaren så är ditt kaffe klart i ett nafs" - fint att vakna till de orden.
Vi var med om en lite olustigt lustig sak på bussen igår, nämligen en skönt ovetande och etikettsmässigt lobotomerad stockholmsj... som kommit på den bra idén att ta med sig sin flickvän och sin dator på en resa till Jämtland.
Fast sköta sig någorlunda v ar visst något han tappat senaste vändan på NPE...
ETT: Han var otrevlig och hotfull mot sin kvinna hela resan och fler än jag reagerade på det.
TVÅ: Han var en typisk bortskämd överklassunge som fått för lite kärlek från sina föräldrar.
TRE: Det är en myt att kläderna gör mannen - de var fräscha snygga och trevliga, men han var ett svin likaväl.
FYRA: Hur överklass är det att pracka ner på alla fattiga stackare som fallit ur kurs - men ändå ha en sunkig gammal laptop, ärvd från farsan i en PLASTPÅSE???
Jaja, jag fick tyst på honom och med lite hjälp av min kvinna fick även den stackars hunsade flickan framför lite lugn och ro, samt ökat medhåll från passagerarna.
Ett gott råd grabben: Klipp dig, raka dig under armarna och sluta hacka på din tjej.
Annars sitter du snart där med picken i handen, datorn i plastpåsen, med ditt flottiga hår i en soffa i Åre och undrar vad som hände.
Vi kom hem igår efter att ha varit till min vän Ylva i Stockholm ett par dagar. Det var inte enda orsaken till att vi åkte dit, men vi tänkte att det var lika bra att passa på att träffa denna person - som är mig mycket kär och som jag känt ett helt liv och lite till.
Huvudsakliga orsaken till att vi skulle till Stockholm var att vi skulle på en konsert.
De som känner mig redan vet att det är ett ganska stort företag för mig att över huvud taget åka någonstans där det finns fler folk än jag kan hålla uppsikt över genom att hålla huvudet lite stilla.
Så, needless to say... Det tog några månaders förberedelse att ta sig till Globen för att se en shysst konsert.
Jag är inte ofta på sådana saker, men att gå med min kvinna dit och se någon som jag håller högt i respekt - var en stundtals trevlig upplevelse.
Nu kan Alecia Moore skryta med att jag valde att gå ut och se henne live - den första spelningen jag varit på, på över tjugo år... Fast jag misstycker om hennes val av artistnamn, men det passerar.
Även jag skall väl få ha rätt att favorisera lite och ha några som jag tycker bättre om än andra - som skänker mig mer glädje än andra. Det har alla och jag är inte mer än en människa... Också...
Men men...
Vi går vidare bakåt då...
De som har mig på facebook kommer kunna se fler bilder från mitt senaste fynd.
Jag gillar ju gamla böcker och som vissa vet - riktigt gamla böcker. Fast det finns ju några relativt sentida klassiker med, som skattas högt både av mig och andra.
Bland annat denna tunga stora bok i originalutgåva från 1931 - Nils Holgerssons Underbara Resa genom Sverige, av Selma Lagerlöf.
Min egen mormor läste den för mig som liten och jag hittade till den boken genom att den liksom ropade. Första antikvariatet vi gick in på, första hyllan jag tittade på, i mitten i ögonhöjd - Jag vill ha dig - du skall vara med mig.
Dagen efter gick vi förbi en annan handlare, som ville ha listpris för sitt exemplar - som var i sämre skick än den som ropade.
Som tur är, vet inte alla vilka skatter de sitter på, vissa uppskattar dem inte och vissa bryr sig helt enkelt inte. Denna skattkammare kommer jag gå till många fler gånger - för klientelet där letar bara efter begagnade "moderna böcker" och han har inte en susning om vare sig det kulturella eller ekonomiska värdet i vissa av böckerna han sålde. Han hade hur mycket som helst - för en kaffepeng på stan.
Jag blev nästan tokig. Var tvungen att gå ut i "förtid" och jag vet vem jag skall ta med mig dit, eller hur Mir?
Man gör helt enkelt inte böcker på samma sätt längre, de flesta är helt döda och har ingen strömmning. De produceras på ett helt annat sätt nu. Boktryckeriet var länge en konst - även ganska långt in på 1900-talet. Men nu är det mest tråkigt att hålla i en "underhållningsbok" - inte mycket större kulturellt eller historiskt värde än en bootleg av Carolas Jul i Bethlehem....
Det är synd...
Så, till lite tråkigare saker...
Mina älskade hemmavarande pojkar är väldans bråkiga med varandra och alla andra - helt enkelt inte helt i balans just nu, så jag och mamman har beslutat om att de skall få lite time-out från varandra en stund och inte träffas så mycket på veckorna utan få lite lugn och ro med varsin förälder och respektive vuxensällskap. Og så skifter vi...
Det kan komma att bli bra.
En anledning till att det skrivs lite mindre här, för tillfället är att jag har den mesta av min energi förlagd till verkligheten, livet, familjen och problemlösningar runt detta.
Men avslutningsvis... Ja, det är således officiellt att jag tycker Pink är en fantastisk artist, även om det i stort sett inte är min musiksmak så gillar jag hennes styrka och egenhet. Ingen kan ta det från henne riktigt ännu.
Tack för en underbar kväll, A...
