Magick Without Tears

JA, allt verkar ju kunna lösa sig till slut, bara man talar om för folk vad som gäller.

Nu kan jag andas ut en stund, efter lite tillrättavisningar.
Här kommer för övrigt en till:

Den personen som skrev en kommentar igår - ta dig i häcken din lilla missantropiska fitta, men glöm inte att tvätta händerna efteråt. Du har fel - jag har rätt... Det är inte svårare än så.

På alla plan.

Till att börja med skall jag säga att om någon har en åsikt om mig, eller känner att det är viktigt att säga en sak om mig, men inte kan säga det till mig för gensvar/konfrontation - så gills det inte och kan enkelt läggas åt sidan som förtal och lögner.

Det är ju inte direkt så att jag lider av uppmärksamhetsbrist, så jag tar vad jag får... Till skillnad från de som hittar på, överdriver, kopplar samman olika element och drar upp en bild som kan passa för att få uppmärksamhet och medhåll. Dock vet de flesta redan de sanna färgerna  som ligger i paletten för detta och ser det hela som harmlös underhållning och låter personen hitta på. De flesta skrattar faktiskt åt lögnerna, inte med den som sprider dem...
Det vore ju synd att ta bort det nöjet.

Så å ena sidan ler jag lite över den genomkorkade tanken att man kommer någonstans genom at slänga dynga omkring sig, på ofruktbar mark - bara för att det i alla fall luktar.
Men å andra sidan är jag sorgsen över att det finns en sådan feghet att man ens försöker - utan att yppa ett ord till mig, för ibland händer det, när det gått tillräckligt långt att man snubblar på orden och faller... Ibland blir man oförsiktig var man sätter fötterna och snubblar och faller.. illa och hårt.
Jag menar, folk förolyckas bara om man underskattar faran i det man företar sig.
Nåja... nog om de elementen som surrar i tillvaron... Myggor kan man vifta bort.

I övrigt är det nu mycket att göra och stå i, men familjen stöttar och i och med att den växer, blir allt klarare och enklare.
Faktiskt är det så, att jag har allt jag behöver för att vara lycklig - utom en stor och viktig del.
Men även han kommer att vara hos mig en dag...
Min underbara, efterlängtade och älskade son Alexander...

Det är bara du som fattas mig nu. Jag älskar dig, jag tänker på dig.. varje dag... och väntar.

//

Till att börja med, i detta inlägg skall jag komma att spy lite galla över vårt så kallade upplysta och civiliserade samhälle, men det kommer senare.
Först något trevligt...

I natt kom vår dotter, äntligen, efter en lång väntan och en hel del plågor - det är gott, det är välkommet och det är ett led mot framtiden, som så mycket annat.
Men, trots att detta inlägg kommer innehålla en hel del spydigheter, kängor och pekningar - skall jag faktiskt först och främst ge en stor eloge till alla de som varit inblandade i att det förlöpte väl.
Läkarna var fantastiska, barnmorskorna och uskorna var otroligt hjälpsamma och trevliga. Jag bugar mig - och det händer inte ofta...
Min tacksamhet är stor.
Övriga inblandade känner redan min tacksamhet.

Men men... Så här va... Vad är mannens roll i samhället, egentligen - om man lyssnar på trenden som bildats och får ageras ut helt ohämmat...?
Mannen skall vara tyst i församlingen, mannen har inte rätt till något - mannen har degraderats till ett objekt, som man flyttar runt på och hunsar med i jämlikhetens namn.
JA, jag vet att samhällen utvecklas... så har det alltid vargt, men en inveckling är inte utvecklande, därav namnet...
Inte heller är det så att en tillbakagång automatiskt leder framåt, utan man måste faktiskt byta spår, för att ta sig vidare.
"Pappan, får i mån av utrymme och andra omständigheter stanna med familjen på BB mot en kostnad av 325:- per natt och det förutsätts då att pappan för att få stanna, skall UNDERLÄTTA och STÖTTA mamman i det som skall göras..."
Ja, men det är väl en självklarhet för helsike att man hjälper den som har fött barn - även om man är en partner i ett alternativt förhållande - eller annan närstående.
Men att pappan skall behöva BETALA en summa, som ligger i nivå med hotellkostnader för att få möjligheten att jobba som barnmorska en natt för att underlätta för personalen, för att därigenom i ett töcken få ta del av de första dygnen med familjen är SJUKT!!!
Det är inte ett bra sätt att få en jämlikhetssyn in i samhället. Det är inte ett bra sätt att uppfostra omogna pojkar till mogna män och familjefäder.
Det är att direkt motarbeta mannens inflytande och insyn i familjestrukturens bildande.

Mannen skall arbeta och försörja familjen, kvinnan skall kunna arbeta och få lika lön, men samtidigt helst uppbära underhållsstöd från mannen - Ingen vill ju ge upp något.  Men om mannen sedan behöver hjälp eller vill ta del av något, skall han dessutom betala för att få möjligheten. I tillägg till att han skall hålla käften och böja sig lite längre fram, så att en politiskt korrekt, jämlikt feministisk kvinna, får ta ut flera årtusenden av frustration i mannens utgångshål.
Framför allt, kan ju män inte vara till nytta under födseln eller arbetet den första tiden för de vet ju inte - per automatik, för att de inte är kvinnor och kan inte relatera till något som händer.
Men var tog aspekten med kärlek, empati, kommunikation mångfald vägen?
Jag kan skriva under på att det finns många män som är helt avgörande för en lyckad förlossning eller en lycklig kvinna... Som förstår kvinnor bättre än många andra kvinnor - just på grund av att de inte är så otroligt inskränkta och genomkorkade utan faktiskt vill hjälpa sin kvinna genom att lyssna på henne kravlöst och utan förbehåll.

Jag vet varför det är så få manliga barnmorskor - De har helt enkelt inte råd att jobba med det, eller ork för att om det kostar så mycket... krävs ju ett extrajobb.


Var i helvete, rent ut sagt - tog samarbetet, som är nödvändigt för jämlikhet, vägen?