Magick Without Tears

På alla plan.

Till att börja med skall jag säga att om någon har en åsikt om mig, eller känner att det är viktigt att säga en sak om mig, men inte kan säga det till mig för gensvar/konfrontation - så gills det inte och kan enkelt läggas åt sidan som förtal och lögner.

Det är ju inte direkt så att jag lider av uppmärksamhetsbrist, så jag tar vad jag får... Till skillnad från de som hittar på, överdriver, kopplar samman olika element och drar upp en bild som kan passa för att få uppmärksamhet och medhåll. Dock vet de flesta redan de sanna färgerna  som ligger i paletten för detta och ser det hela som harmlös underhållning och låter personen hitta på. De flesta skrattar faktiskt åt lögnerna, inte med den som sprider dem...
Det vore ju synd att ta bort det nöjet.

Så å ena sidan ler jag lite över den genomkorkade tanken att man kommer någonstans genom at slänga dynga omkring sig, på ofruktbar mark - bara för att det i alla fall luktar.
Men å andra sidan är jag sorgsen över att det finns en sådan feghet att man ens försöker - utan att yppa ett ord till mig, för ibland händer det, när det gått tillräckligt långt att man snubblar på orden och faller... Ibland blir man oförsiktig var man sätter fötterna och snubblar och faller.. illa och hårt.
Jag menar, folk förolyckas bara om man underskattar faran i det man företar sig.
Nåja... nog om de elementen som surrar i tillvaron... Myggor kan man vifta bort.

I övrigt är det nu mycket att göra och stå i, men familjen stöttar och i och med att den växer, blir allt klarare och enklare.
Faktiskt är det så, att jag har allt jag behöver för att vara lycklig - utom en stor och viktig del.
Men även han kommer att vara hos mig en dag...
Min underbara, efterlängtade och älskade son Alexander...

Det är bara du som fattas mig nu. Jag älskar dig, jag tänker på dig.. varje dag... och väntar.

//