Magick Without Tears

- När jag blir vuxen skall jag bestämma över dig! Säger lillkillen.
- Okej. Säger jag. - Inga problem, det får du gärna. Lovar jag
- Får jag? Frågar han.
- Självklart får du det, du behöver bara starta ett företag och anställa mig. Säger jag svarande.
- Så gör du som jag säger? Undrar han.
- Japp, då är det ju du som skall se till att betala mig så jag kan köpa alla de sakerna som du nu får av mamma eller mig, som kläder, mat, godis, ställe att bo på och alla andra saker jag behöver för att kunna leva och må bra. Svarar jag.
- Jag behöver tänka lite på det här! Säger han.

Han sitter tyst en stund och säger sedan.
- Min butik skall vara stängd på lördagar, då skall man inte arbeta - då är det fest och vila.
Varvid jag undrar i mitt stilla sinne var nu detta kommer från och vad det skall leda till. Jag vet ju att vi har judiskt påbrå, men det är ganska långt tillbaka och dessutom är det inte direkt så att vi gått in på moseböckerna med denna snart femåriga kille.

- Pappa? Frågar han sedan.
- Ja. Svarar jag.
- Lever du när jag är vuxen då? Undrar han.
- Ja, det vill jag iallafall, men helt säker kan man ju inte vara. Svarar jag.
- Din ande lever väl iallafall så länge jag hör dig när jag tänker? Frågar han.
- Ja, min ande lever nog längre än så, men iallafall lever jag så länge folk hör mig. Svarar jag.
- Men om du dör innan jag blir vuxen måste du skynda dig till en ny kropp - jag kommer vara hemma och vänta på dig. Säger han.
- Jag skall göra mitt bästa. Lovar jag.

Sedan satt han tyst länge.

- Vad kostar hundbajspåsarna som sitter vid papperskorgen? Frågar han sedan.
- De är gratis. Svarar jag.
- INGENTING i världen är gratis. Ropar han.
- Sant, helt riktigt. Det är kommunen som betalar dem, men vi slipper betala. Svarar jag.
- Ja, men vad kostar de då? Frågar han
- Det måste vi nog fråga dem på kommunen efter semestern. Säger jag.

Så gick vi sakta hemåt.

- Pappa, i min butik skall jag bara sälja saker av porslin och det skall vara gratis. Säger han sedan.
- Fin tanke jag jobbar gärna i din butik då, men var skall du få porslinet ifrån? Frågar jag.
- Men det har vi ju redan hemma. Säger han och äntligen stod det klart igen att han skall fylla fem år till vintern.

Barn kan skifta så mellan naivitet och allvarliga existensiella frågor att man som vuxen önskar man hade samma förmåga. Bekymmerslösheten och faktiskt kunna koncentrera sig ENBART på att utvecklas genom att ha skoj.
Sedan ha rätt att få totala sammanbrott, psykbryt och bara skrika för att man inte vet hur man skall sluta.

Fast sanningen skall fram - Även jag tycker det är ganska drygt och tröttsamt efter någon timma av ylande som inte går ut på annat än att få fram " UHUUUUUUUUU".
Känns som slöseri med kalorier ;-)

Palam L.V.X.
//C.G.