Känner mig...

... avslagen.

Inte så på det sättet att jag vill att någon kommer och sätter på mig.... eller ens slår på mig.
Men jag är trött, har ont och vill mest bara att de närmaste dagarna skall förflyta utan att jag märker av dem.

Jag har så mycket förväntan - väntan och längtan.
På personer, på saker som skall ske och efter avslappning.

Men jag förväntar mig samtidigt inget utåt - jag väntar i onödan eftersom saker sker som de skall och min längtan. Efter lugn. Efter ro.
Min längtan kommer stillas en dag snart... mycket snart. Om några dagar står det klart.
Det som är inom mig som börjat tryckas ut, pressas mot min ögonhåla. Mot min panna... jag undrar...
Vad är det, till vilket syfte och varför?

Imorgon är det 4-åringens mammadag och 2-åringens pappadag, då skall vi dela upp barnen lite och bara göra roliga saker. Sedan på torsdag skall vi byta. I ett försök att få dem lite tryggare och lugnare i denna nya miljö de flyttat till.
De trivdes gott ute på ön och lille-minsten sade på morgonen att han skulle köpa en sådan liten stuga till pappa en dag, för man sov så bra i dem.

Palam L.V.X.
//C.G.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0