Magick Without Tears

Vi fick svar från alla håll, var du höll hus din vidriga mask... Även från de håll du lierat emot oss vårt rike var inte så isolerat som du först trodde, din ärrade styggelse.
Ditt slemmiga spår var lätt att följa, och hålen du grävde i marken hade sin egen signatur.
Du smorde dig för att glida lätt mellan massorna utan friktion eller skenbart motstånd.

Målet du hade var söndra och härska - vårt var finn, för att förgöra.

Vi tog oss över skogar - hoppandes och klättrandes genom trädkronorna och genom vatten- för att dina vakter i båtarna inte skulle se oss, under ett berg - för på det var din kyla manifesterad som en sprucken glaciär och runt ett hav - för alla öar där i hade du ockuperat med hat... för att till slut efter alla mödor, finna ditt hemland i kaos och misär.
Du trivdes gott här, där dina ärr inte behövde smörjas för att döljas.
I en leprakoloni kan även en vanställd vara eftertraktad. Ty dina ärr var dina egna, ditt mentalsjuka monster.
Skyller på strider, när du karvat dig själv - Att strida mot sig själv är inte en rättvis kamp mot någon.
Du skyllde på strider med fiender som ville dig illa, på ondska och på oförstånd. Men är det ont om någon söker hindra
att du skär upp din kropp och dina armar på jakt efter inget?

Nåja, vi visste gott vilket hus du höll för tempel och vilket du höll för palats. I vilket hus du sov och i vilket du åt.
Vi hällde kvicksilver i din mat, för att göra dig svag,  lade arsenik i din brunn för att få dig sjuk.
Vi slog in spikar i din sängbotten, så du inte skulle kunna sova lugnt. Ditt palats brände vi ner och bommade för dess port så dina barn inte kom ut - de var födda i hat uppväxta med dig, ditt vederstyggliga misstag. Fann dig gjorde vi inte i ditt tempel men det rev vi ner, jämnade med marken och slängde ut en massa vete på marken i och runt.

Du hade väl hört att vi kommit till ditt rike, ditt fega as, som inte vågar stå fram och ge oss ditt namn. Men din färg och din doft kan inte undslippa oss och när du försökte gömma dig på gatan, med de andra spetälska, med huva - klocka och allt där till. Drog jag mitt svärd och stötte till.
Du kunde inte ens blöda - ditt hjärtlösa svin, men vi band dig med rep, vi band dig med ord, vi band dig till berget vi band dig till ett skepp. Du försökte få världen emot oss. Men nu låter jag i stället världen slita dig i stycken.

Mina ord så...:
Nej, vad du än tror vill jag dig inte illa. Vad du än tror hatar jag dig inte. Jag låter slita sönder dig, för att det är rätt mot dig, mot oss alla. Let's face it - Som man bäddar får man ligga.


Sedan vaknade jag och gick ut i ett soligt norrland. Underbara värld - Tack för drömmen. Men du kunde sagt vad
f-nskapet heter, visst?

Palam L.V.X.

//C.G.