Många om och många men
JA, allt verkar ju kunna lösa sig till slut, bara man talar om för folk vad som gäller.
Nu kan jag andas ut en stund, efter lite tillrättavisningar.
Här kommer för övrigt en till:
Den personen som skrev en kommentar igår - ta dig i häcken din lilla missantropiska fitta, men glöm inte att tvätta händerna efteråt. Du har fel - jag har rätt... Det är inte svårare än så.
Nu kan jag andas ut en stund, efter lite tillrättavisningar.
Här kommer för övrigt en till:
Den personen som skrev en kommentar igår - ta dig i häcken din lilla missantropiska fitta, men glöm inte att tvätta händerna efteråt. Du har fel - jag har rätt... Det är inte svårare än så.
Så himla trött...
På alla plan.
Till att börja med skall jag säga att om någon har en åsikt om mig, eller känner att det är viktigt att säga en sak om mig, men inte kan säga det till mig för gensvar/konfrontation - så gills det inte och kan enkelt läggas åt sidan som förtal och lögner.
Det är ju inte direkt så att jag lider av uppmärksamhetsbrist, så jag tar vad jag får... Till skillnad från de som hittar på, överdriver, kopplar samman olika element och drar upp en bild som kan passa för att få uppmärksamhet och medhåll. Dock vet de flesta redan de sanna färgerna som ligger i paletten för detta och ser det hela som harmlös underhållning och låter personen hitta på. De flesta skrattar faktiskt åt lögnerna, inte med den som sprider dem...
Det vore ju synd att ta bort det nöjet.
Så å ena sidan ler jag lite över den genomkorkade tanken att man kommer någonstans genom at slänga dynga omkring sig, på ofruktbar mark - bara för att det i alla fall luktar.
Men å andra sidan är jag sorgsen över att det finns en sådan feghet att man ens försöker - utan att yppa ett ord till mig, för ibland händer det, när det gått tillräckligt långt att man snubblar på orden och faller... Ibland blir man oförsiktig var man sätter fötterna och snubblar och faller.. illa och hårt.
Jag menar, folk förolyckas bara om man underskattar faran i det man företar sig.
Nåja... nog om de elementen som surrar i tillvaron... Myggor kan man vifta bort.
I övrigt är det nu mycket att göra och stå i, men familjen stöttar och i och med att den växer, blir allt klarare och enklare.
Faktiskt är det så, att jag har allt jag behöver för att vara lycklig - utom en stor och viktig del.
Men även han kommer att vara hos mig en dag...
Min underbara, efterlängtade och älskade son Alexander...
Det är bara du som fattas mig nu. Jag älskar dig, jag tänker på dig.. varje dag... och väntar.
//
Till att börja med skall jag säga att om någon har en åsikt om mig, eller känner att det är viktigt att säga en sak om mig, men inte kan säga det till mig för gensvar/konfrontation - så gills det inte och kan enkelt läggas åt sidan som förtal och lögner.
Det är ju inte direkt så att jag lider av uppmärksamhetsbrist, så jag tar vad jag får... Till skillnad från de som hittar på, överdriver, kopplar samman olika element och drar upp en bild som kan passa för att få uppmärksamhet och medhåll. Dock vet de flesta redan de sanna färgerna som ligger i paletten för detta och ser det hela som harmlös underhållning och låter personen hitta på. De flesta skrattar faktiskt åt lögnerna, inte med den som sprider dem...
Det vore ju synd att ta bort det nöjet.
Så å ena sidan ler jag lite över den genomkorkade tanken att man kommer någonstans genom at slänga dynga omkring sig, på ofruktbar mark - bara för att det i alla fall luktar.
Men å andra sidan är jag sorgsen över att det finns en sådan feghet att man ens försöker - utan att yppa ett ord till mig, för ibland händer det, när det gått tillräckligt långt att man snubblar på orden och faller... Ibland blir man oförsiktig var man sätter fötterna och snubblar och faller.. illa och hårt.
Jag menar, folk förolyckas bara om man underskattar faran i det man företar sig.
Nåja... nog om de elementen som surrar i tillvaron... Myggor kan man vifta bort.
I övrigt är det nu mycket att göra och stå i, men familjen stöttar och i och med att den växer, blir allt klarare och enklare.
Faktiskt är det så, att jag har allt jag behöver för att vara lycklig - utom en stor och viktig del.
Men även han kommer att vara hos mig en dag...
Min underbara, efterlängtade och älskade son Alexander...
Det är bara du som fattas mig nu. Jag älskar dig, jag tänker på dig.. varje dag... och väntar.
//
Feminism, jämlikhet och dess avarter...
Till att börja med, i detta inlägg skall jag komma att spy lite galla över vårt så kallade upplysta och civiliserade samhälle, men det kommer senare.
Först något trevligt...
I natt kom vår dotter, äntligen, efter en lång väntan och en hel del plågor - det är gott, det är välkommet och det är ett led mot framtiden, som så mycket annat.
Men, trots att detta inlägg kommer innehålla en hel del spydigheter, kängor och pekningar - skall jag faktiskt först och främst ge en stor eloge till alla de som varit inblandade i att det förlöpte väl.
Läkarna var fantastiska, barnmorskorna och uskorna var otroligt hjälpsamma och trevliga. Jag bugar mig - och det händer inte ofta...
Min tacksamhet är stor.
Övriga inblandade känner redan min tacksamhet.
Men men... Så här va... Vad är mannens roll i samhället, egentligen - om man lyssnar på trenden som bildats och får ageras ut helt ohämmat...?
Mannen skall vara tyst i församlingen, mannen har inte rätt till något - mannen har degraderats till ett objekt, som man flyttar runt på och hunsar med i jämlikhetens namn.
JA, jag vet att samhällen utvecklas... så har det alltid vargt, men en inveckling är inte utvecklande, därav namnet...
Inte heller är det så att en tillbakagång automatiskt leder framåt, utan man måste faktiskt byta spår, för att ta sig vidare.
"Pappan, får i mån av utrymme och andra omständigheter stanna med familjen på BB mot en kostnad av 325:- per natt och det förutsätts då att pappan för att få stanna, skall UNDERLÄTTA och STÖTTA mamman i det som skall göras..."
Ja, men det är väl en självklarhet för helsike att man hjälper den som har fött barn - även om man är en partner i ett alternativt förhållande - eller annan närstående.
Men att pappan skall behöva BETALA en summa, som ligger i nivå med hotellkostnader för att få möjligheten att jobba som barnmorska en natt för att underlätta för personalen, för att därigenom i ett töcken få ta del av de första dygnen med familjen är SJUKT!!!
Det är inte ett bra sätt att få en jämlikhetssyn in i samhället. Det är inte ett bra sätt att uppfostra omogna pojkar till mogna män och familjefäder.
Det är att direkt motarbeta mannens inflytande och insyn i familjestrukturens bildande.
Mannen skall arbeta och försörja familjen, kvinnan skall kunna arbeta och få lika lön, men samtidigt helst uppbära underhållsstöd från mannen - Ingen vill ju ge upp något. Men om mannen sedan behöver hjälp eller vill ta del av något, skall han dessutom betala för att få möjligheten. I tillägg till att han skall hålla käften och böja sig lite längre fram, så att en politiskt korrekt, jämlikt feministisk kvinna, får ta ut flera årtusenden av frustration i mannens utgångshål.
Framför allt, kan ju män inte vara till nytta under födseln eller arbetet den första tiden för de vet ju inte - per automatik, för att de inte är kvinnor och kan inte relatera till något som händer.
Men var tog aspekten med kärlek, empati, kommunikation mångfald vägen?
Jag kan skriva under på att det finns många män som är helt avgörande för en lyckad förlossning eller en lycklig kvinna... Som förstår kvinnor bättre än många andra kvinnor - just på grund av att de inte är så otroligt inskränkta och genomkorkade utan faktiskt vill hjälpa sin kvinna genom att lyssna på henne kravlöst och utan förbehåll.
Jag vet varför det är så få manliga barnmorskor - De har helt enkelt inte råd att jobba med det, eller ork för att om det kostar så mycket... krävs ju ett extrajobb.
Var i helvete, rent ut sagt - tog samarbetet, som är nödvändigt för jämlikhet, vägen?
Först något trevligt...
I natt kom vår dotter, äntligen, efter en lång väntan och en hel del plågor - det är gott, det är välkommet och det är ett led mot framtiden, som så mycket annat.
Men, trots att detta inlägg kommer innehålla en hel del spydigheter, kängor och pekningar - skall jag faktiskt först och främst ge en stor eloge till alla de som varit inblandade i att det förlöpte väl.
Läkarna var fantastiska, barnmorskorna och uskorna var otroligt hjälpsamma och trevliga. Jag bugar mig - och det händer inte ofta...
Min tacksamhet är stor.
Övriga inblandade känner redan min tacksamhet.
Men men... Så här va... Vad är mannens roll i samhället, egentligen - om man lyssnar på trenden som bildats och får ageras ut helt ohämmat...?
Mannen skall vara tyst i församlingen, mannen har inte rätt till något - mannen har degraderats till ett objekt, som man flyttar runt på och hunsar med i jämlikhetens namn.
JA, jag vet att samhällen utvecklas... så har det alltid vargt, men en inveckling är inte utvecklande, därav namnet...
Inte heller är det så att en tillbakagång automatiskt leder framåt, utan man måste faktiskt byta spår, för att ta sig vidare.
"Pappan, får i mån av utrymme och andra omständigheter stanna med familjen på BB mot en kostnad av 325:- per natt och det förutsätts då att pappan för att få stanna, skall UNDERLÄTTA och STÖTTA mamman i det som skall göras..."
Ja, men det är väl en självklarhet för helsike att man hjälper den som har fött barn - även om man är en partner i ett alternativt förhållande - eller annan närstående.
Men att pappan skall behöva BETALA en summa, som ligger i nivå med hotellkostnader för att få möjligheten att jobba som barnmorska en natt för att underlätta för personalen, för att därigenom i ett töcken få ta del av de första dygnen med familjen är SJUKT!!!
Det är inte ett bra sätt att få en jämlikhetssyn in i samhället. Det är inte ett bra sätt att uppfostra omogna pojkar till mogna män och familjefäder.
Det är att direkt motarbeta mannens inflytande och insyn i familjestrukturens bildande.
Mannen skall arbeta och försörja familjen, kvinnan skall kunna arbeta och få lika lön, men samtidigt helst uppbära underhållsstöd från mannen - Ingen vill ju ge upp något. Men om mannen sedan behöver hjälp eller vill ta del av något, skall han dessutom betala för att få möjligheten. I tillägg till att han skall hålla käften och böja sig lite längre fram, så att en politiskt korrekt, jämlikt feministisk kvinna, får ta ut flera årtusenden av frustration i mannens utgångshål.
Framför allt, kan ju män inte vara till nytta under födseln eller arbetet den första tiden för de vet ju inte - per automatik, för att de inte är kvinnor och kan inte relatera till något som händer.
Men var tog aspekten med kärlek, empati, kommunikation mångfald vägen?
Jag kan skriva under på att det finns många män som är helt avgörande för en lyckad förlossning eller en lycklig kvinna... Som förstår kvinnor bättre än många andra kvinnor - just på grund av att de inte är så otroligt inskränkta och genomkorkade utan faktiskt vill hjälpa sin kvinna genom att lyssna på henne kravlöst och utan förbehåll.
Jag vet varför det är så få manliga barnmorskor - De har helt enkelt inte råd att jobba med det, eller ork för att om det kostar så mycket... krävs ju ett extrajobb.
Var i helvete, rent ut sagt - tog samarbetet, som är nödvändigt för jämlikhet, vägen?
JA!!!
En vacker dag kommer jag skärpa mig, men det är för mycket som händer just nu för att orka/hinna skriva i bloggen.
Imorgon fyller min Nemi år igen... och barnen skall hem till sin mamma.
Vi har besök från Järna och det är riktigt trevligt.
Minsta killen har slutat med blöjor helt och det fungerar så otroligt ofattbart bra att jag inte helt hunnit låta det sjunka in helt ännu, ens jag.
Den senaste tiden har rört sig mycket runt energier, dels mina egna, men också andras, samt att byga upp en grund för en svensk marknad för firman på sikt.
Det kommer göras mer offentligt vad vi sysslar med, med tiden. Men för tillfället får ni nöja er med en länk, till en övergripande hemsida.
PandE Research Consulting, Inc.
Orken att hålla på med det är inte som den borde, men det blir en del gjort i alla fall.
Saknar syster något förfärligt, men det får vi råda bot på snart...
Nemi går ju ut i ledighet nu, så vi kommer ha en del tid till över en stund framöver och vi kommer alla ha en del projekt som behöver tas itu med.
Nästa vecka kommer jag vara i Tokholmstrakten.
Skriver snart igen... verkligen snart, om man jämför med tidigare inlägg.
Palam L.V.X
//C
Imorgon fyller min Nemi år igen... och barnen skall hem till sin mamma.
Vi har besök från Järna och det är riktigt trevligt.
Minsta killen har slutat med blöjor helt och det fungerar så otroligt ofattbart bra att jag inte helt hunnit låta det sjunka in helt ännu, ens jag.
Den senaste tiden har rört sig mycket runt energier, dels mina egna, men också andras, samt att byga upp en grund för en svensk marknad för firman på sikt.
Det kommer göras mer offentligt vad vi sysslar med, med tiden. Men för tillfället får ni nöja er med en länk, till en övergripande hemsida.
PandE Research Consulting, Inc.
Orken att hålla på med det är inte som den borde, men det blir en del gjort i alla fall.
Saknar syster något förfärligt, men det får vi råda bot på snart...
Nemi går ju ut i ledighet nu, så vi kommer ha en del tid till över en stund framöver och vi kommer alla ha en del projekt som behöver tas itu med.
Nästa vecka kommer jag vara i Tokholmstrakten.
Skriver snart igen... verkligen snart, om man jämför med tidigare inlägg.
Palam L.V.X
//C
Vilken helg, vilken natt, vilken dag.
Tjo folkens...
Först och främst kan sägas att min lilla oskyldiga pojke är förtjust i en tjej.
Ja... inget att hoppa i taket för, utan det är en sådan fascination som en treåring kan få för en tjej som är snäll ibland.
Vi har haft besök av min kvinnas yngre syster.
Min lille pojk visade sin bästa och mest kärleksfulla sida när de kom i lördags och ville absolut inte sova innan de hade lagt sig och alla var samlade i lägenheten.
Sedan skulle han berätta om allt som hänt och vad de gjort när Nemi kom hem.
Jag fick ett par bra bilder av dem som jag kommer posta på facebook, det är lite mer skyddat där, eftersom inte alla har tillgång till min profil där.
Så inatt...
Jag kom väl i säng i relativt vettig tid, trött och mosig, som alltid när jag är runt folk jag inte helt känner.
Ville bara sova och ha det lugnt. Det sistnämnda brukar ju iallafall fungera.
Men det blev en intressant och orolig vila... Det var helt enkelt olidligt varmt.
Det intressanta är att det är en helt del som känns annorlunda idag... både inom och utom.
En del förstår nog vad jag menar, annars är det synd för det går inte att förklara på ett annat sätt.
Sedan idag, när besöket skall åka runt de hundra milen hem... kommer jag vara lite spänd tills de ringer och säger att allt är lugnt.
Jag helt enkelt genuint avskyr att folk åker i trafiken, med en massa fyllon, fortkörare och olyckor som bara väntar på att få hända.
Det är inte helt ofarligt med biltrafik och jag... vill bara att alla skall få ha det bra.
Palam L.V.X.
//C.G.
Först och främst kan sägas att min lilla oskyldiga pojke är förtjust i en tjej.
Ja... inget att hoppa i taket för, utan det är en sådan fascination som en treåring kan få för en tjej som är snäll ibland.
Vi har haft besök av min kvinnas yngre syster.
Min lille pojk visade sin bästa och mest kärleksfulla sida när de kom i lördags och ville absolut inte sova innan de hade lagt sig och alla var samlade i lägenheten.
Sedan skulle han berätta om allt som hänt och vad de gjort när Nemi kom hem.
Jag fick ett par bra bilder av dem som jag kommer posta på facebook, det är lite mer skyddat där, eftersom inte alla har tillgång till min profil där.
Så inatt...
Jag kom väl i säng i relativt vettig tid, trött och mosig, som alltid när jag är runt folk jag inte helt känner.
Ville bara sova och ha det lugnt. Det sistnämnda brukar ju iallafall fungera.
Men det blev en intressant och orolig vila... Det var helt enkelt olidligt varmt.
Det intressanta är att det är en helt del som känns annorlunda idag... både inom och utom.
En del förstår nog vad jag menar, annars är det synd för det går inte att förklara på ett annat sätt.
Sedan idag, när besöket skall åka runt de hundra milen hem... kommer jag vara lite spänd tills de ringer och säger att allt är lugnt.
Jag helt enkelt genuint avskyr att folk åker i trafiken, med en massa fyllon, fortkörare och olyckor som bara väntar på att få hända.
Det är inte helt ofarligt med biltrafik och jag... vill bara att alla skall få ha det bra.
Palam L.V.X.
//C.G.
igår...
Igår var en annorlunda dag...
Men en viss ljusning i tillvaron ses från flera håll och det är skönt.
Dock var minsta grabben vaken länge länge och vi avslutade kvällen med att se den tecknade Robin Hood.
Nemi kom från jobbet vid tio-draget och lillen var så glad så glad, sedan ville han att vi skulle se film och vila.
Det slutade med att Nemi och grabben somnade vid tolvdraget och jag gick till köket och drack kaffe.
Jag väckte henne vid två och undrade om hon inte skulle sova inne i rummet istället.
Grabben sov lite oroligt hela natten så jag är fortfarande vaken.
Men men...
Så var det, så är det och det kommer nog vara så fler gånger med....
Men en viss ljusning i tillvaron ses från flera håll och det är skönt.
Dock var minsta grabben vaken länge länge och vi avslutade kvällen med att se den tecknade Robin Hood.
Nemi kom från jobbet vid tio-draget och lillen var så glad så glad, sedan ville han att vi skulle se film och vila.
Det slutade med att Nemi och grabben somnade vid tolvdraget och jag gick till köket och drack kaffe.
Jag väckte henne vid två och undrade om hon inte skulle sova inne i rummet istället.
Grabben sov lite oroligt hela natten så jag är fortfarande vaken.
Men men...
Så var det, så är det och det kommer nog vara så fler gånger med....
Det blir för mycket, ibland...
... Även för mig.
Jag är, som de flesta som känner mig, inte den som direkt gnäller om att jag har det svårt.
Jag bruker heller inte bli nämnvärt sjuk och smittas inte lätt av en massa skit som hänger i luften.
Sist jag var sjuk på riktigt var ju några timmars vinterkräksjuka för några år sedan... innan det var det väl tio år - då jag hade en lunginflamation som var betingad av att jag arbetat i en "dålig" miljö.
Annars har det bara varit vattkoppor när jag var 5-6 år.
Många gånger genom åren har jag kännt mig hängig, trött och risig - ibland med sprängande huvudvärk. Men alla de sakerna har väl delvis berott på omständigheter utanför mig och någon infektion som bekämpats innan jag blivit sjuk av den.
Men nu.... känns det som att jag tappar kontrollen helt över min kropp, dess temperatur och försvarsmekanismer.
Det är så mycket skit runt mig och de som står mig nära nu att jag helt enkelt inte har energi nog att vara frisk länge till.
Att stressen kan göra att man blir döv på ena sidan, får hög feber med frossa, dubbelsidig huvudvärk... Ryggont...
Ont i lederna och leda till en allmän handlingsförlamning, är ju känt för många. Men inte för mig.
Det är helt enkelt så att de som styr och ställer och bestämmer över min framtid, som vill se till att jag har det bra och får ett värde. Gör just det motsatta - för att jag nu blir sjuk av det de gör mot mig - inte bara lite annorlunda.
Men det är klart... Fysiologiska sjukdomar förstår sig folk på. Men att jag blir sjuk av att inte ha en möjlighet att leva mitt liv - ser ingen... De ser bara att man inte mår bra, skiter i orsaken bakom.
Men jag kämpar på, gnäller i minsta möjliga mån. nu skall jag och lillgrabben städa för att se om vi får besök sedan. Om inte annat så vill jag iallafall att min kvinna skall få komma hem till ett balanserat hem, bara kunna slå sig ner och vila.... samla sig.... och rå om sig själv, ikväll efter att ha varit på jobbet i nästan 30 timmar.
Sedan måste jag klämma in en massa telefonsamtal till olika personer. Skriva brev och papper. Planera upp några eventuella möjligheter.
Kontakta jurister och statliga organ. Kolla över ekonomin framöver, skriva om budgeten.
Ja, allt det där som man helst vill göra på en fredag och under en helg, då ena grabben har sitt femårskalas.
Fem år på måndag... ja, jisses... tiden går fort... Min vackra vackra, fina och underbara pojke.
Bild från i höstas då vi äventyrade genom att gå nerför Åreskutan.
Han klarade hela turen - UTAN problem.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Jag är, som de flesta som känner mig, inte den som direkt gnäller om att jag har det svårt.
Jag bruker heller inte bli nämnvärt sjuk och smittas inte lätt av en massa skit som hänger i luften.
Sist jag var sjuk på riktigt var ju några timmars vinterkräksjuka för några år sedan... innan det var det väl tio år - då jag hade en lunginflamation som var betingad av att jag arbetat i en "dålig" miljö.
Annars har det bara varit vattkoppor när jag var 5-6 år.
Många gånger genom åren har jag kännt mig hängig, trött och risig - ibland med sprängande huvudvärk. Men alla de sakerna har väl delvis berott på omständigheter utanför mig och någon infektion som bekämpats innan jag blivit sjuk av den.
Men nu.... känns det som att jag tappar kontrollen helt över min kropp, dess temperatur och försvarsmekanismer.
Det är så mycket skit runt mig och de som står mig nära nu att jag helt enkelt inte har energi nog att vara frisk länge till.
Att stressen kan göra att man blir döv på ena sidan, får hög feber med frossa, dubbelsidig huvudvärk... Ryggont...
Ont i lederna och leda till en allmän handlingsförlamning, är ju känt för många. Men inte för mig.
Det är helt enkelt så att de som styr och ställer och bestämmer över min framtid, som vill se till att jag har det bra och får ett värde. Gör just det motsatta - för att jag nu blir sjuk av det de gör mot mig - inte bara lite annorlunda.
Men det är klart... Fysiologiska sjukdomar förstår sig folk på. Men att jag blir sjuk av att inte ha en möjlighet att leva mitt liv - ser ingen... De ser bara att man inte mår bra, skiter i orsaken bakom.
Men jag kämpar på, gnäller i minsta möjliga mån. nu skall jag och lillgrabben städa för att se om vi får besök sedan. Om inte annat så vill jag iallafall att min kvinna skall få komma hem till ett balanserat hem, bara kunna slå sig ner och vila.... samla sig.... och rå om sig själv, ikväll efter att ha varit på jobbet i nästan 30 timmar.
Sedan måste jag klämma in en massa telefonsamtal till olika personer. Skriva brev och papper. Planera upp några eventuella möjligheter.
Kontakta jurister och statliga organ. Kolla över ekonomin framöver, skriva om budgeten.
Ja, allt det där som man helst vill göra på en fredag och under en helg, då ena grabben har sitt femårskalas.
Fem år på måndag... ja, jisses... tiden går fort... Min vackra vackra, fina och underbara pojke.
Bild från i höstas då vi äventyrade genom att gå nerför Åreskutan.
Han klarade hela turen - UTAN problem.
Ja, men i övrigt... finns det i nuläget inte mer att säga om något.
Mer än att jag kommer få kontroll över allt igen.
Jag kommer inte låta mig brytas ner utan kamp.
"Let it be that state of manyhood bound and loathing. So with thy all; thou hast no right but to do thy
will." - Liber AL 1:42
Det löser sig... om man bara Vill och orkar kämpa.
Mer än att jag kommer få kontroll över allt igen.
Jag kommer inte låta mig brytas ner utan kamp.
"Let it be that state of manyhood bound and loathing. So with thy all; thou hast no right but to do thy
will." - Liber AL 1:42
Det löser sig... om man bara Vill och orkar kämpa.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Okej, så här va....
Min kvinna och några till, har några gånger sagt att det är dags att jag skriver mer i bloggen.
Vi börjar med en dikt då i sedvanligt manér.
I övrigt så går striderna mot etablissemanget vidare och jag kommer inom kort att upptdatera folk och läsare om vad som sker... Men inte nu.
På något vis... känns det som en sak som ordnar sig...
Men att se min kära åka från mig i tårar... sliter ut bitar av mitt hjärta varje gång...
Paradoxalt nog är det en bra sak - det visar så mycket att jag känner rätt.
Jag saknar er andra, ni vet vilka ni är...
Särskillt kan nämnas
Nemi (OFC)
Alexander
Vilde
Mir
Matt
Mimmiz
Ylva
Désirée
Johan och Robin...
Nu är det snart mat här... och jag vill knappt äta... bara att hon ringer och säger att resan gick bra...
Dagens affirmation och Vilja:
Jag är en människa och har ett värde - högre än något annat. Jag vill få leva och få vara, inte bara finnas.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Vi börjar med en dikt då i sedvanligt manér.
Att se tårar rinna för din kind, får mig att vilja samla upp dem och ge till någon som inte kan gråta.
Att se ditt ansikte vridas i en inre smärta, gör mig svag.
Att inte kunna lindra det som gör dig ont - gör mig så frustrerad.
Vi går genom mycket nu, du och jag, mer än sägas kan för alla...
Vi färdas i en mörk tid, i en seg sirap mot något vi inte känner till.
Vi måste tillsammans klara det, för var för sig, går det inte.
Du vill så mycket vackert och fint, för mig, mina barn och de jag älskar.
Du är så fin mot mig, mina barn och de jag älskar.
Du är stark och modig, som vågar ge dig in i detta, med mig, mina barn och de jag älskar.
Jag vill bara att vi alla skall få det bra, du, jag, mina barn och de jag älskar.
Jag kan heller inte göra mer än det mesta jag kan, för dig, mina barn och de jag älskar.
Jag Vill stå här, med dig, för dig, mina barn och de jag älskar.
Tillsammans står vi mot det som vill krossa oss...
Tillsammans klarar vi av att finna en väg...
Tillsammans kan vi klara livet ihop.
Allt det är omöjligt om vi inte gör det - du och jag.
Jag älskar dig Nemi... Du skänker mig trygghet med dina armar runt mig.
Med dina fina vackra ord och allt du känner.
Det finns inte en tvekan inom mig... när det kommer till dig, mina barn eller de jag älskar.
Att se ditt ansikte vridas i en inre smärta, gör mig svag.
Att inte kunna lindra det som gör dig ont - gör mig så frustrerad.
Vi går genom mycket nu, du och jag, mer än sägas kan för alla...
Vi färdas i en mörk tid, i en seg sirap mot något vi inte känner till.
Vi måste tillsammans klara det, för var för sig, går det inte.
Du vill så mycket vackert och fint, för mig, mina barn och de jag älskar.
Du är så fin mot mig, mina barn och de jag älskar.
Du är stark och modig, som vågar ge dig in i detta, med mig, mina barn och de jag älskar.
Jag vill bara att vi alla skall få det bra, du, jag, mina barn och de jag älskar.
Jag kan heller inte göra mer än det mesta jag kan, för dig, mina barn och de jag älskar.
Jag Vill stå här, med dig, för dig, mina barn och de jag älskar.
Tillsammans står vi mot det som vill krossa oss...
Tillsammans klarar vi av att finna en väg...
Tillsammans kan vi klara livet ihop.
Allt det är omöjligt om vi inte gör det - du och jag.
Jag älskar dig Nemi... Du skänker mig trygghet med dina armar runt mig.
Med dina fina vackra ord och allt du känner.
Det finns inte en tvekan inom mig... när det kommer till dig, mina barn eller de jag älskar.
I övrigt så går striderna mot etablissemanget vidare och jag kommer inom kort att upptdatera folk och läsare om vad som sker... Men inte nu.
På något vis... känns det som en sak som ordnar sig...
Men att se min kära åka från mig i tårar... sliter ut bitar av mitt hjärta varje gång...
Paradoxalt nog är det en bra sak - det visar så mycket att jag känner rätt.
Jag saknar er andra, ni vet vilka ni är...
Särskillt kan nämnas
Nemi (OFC)
Alexander
Vilde
Mir
Matt
Mimmiz
Ylva
Désirée
Johan och Robin...
Nu är det snart mat här... och jag vill knappt äta... bara att hon ringer och säger att resan gick bra...
Dagens affirmation och Vilja:
Jag är en människa och har ett värde - högre än något annat. Jag vill få leva och få vara, inte bara finnas.
Palam L.V.X.
//C.'.G.'.
Steg ett taget ...
Jag har bönat och bett...
om ursäkt...
om att få leva...
om att få vara mig själv.
Jag har fått ont och bett om ursäkt för att jag gjorde så det blev så.
Steg ett taget, mot att försvinna som individ och att det som är jag skall falla i glömska och dö.
Den här stigen var inte menad att jag skulle ta, men jag går den motvilligt - för andras skull.
Hoppas bara att jag är den första som glömmer min styrka, storhet och stolthet, så jag slipper lida.
om ursäkt...
om att få leva...
om att få vara mig själv.
Jag har fått ont och bett om ursäkt för att jag gjorde så det blev så.
Steg ett taget, mot att försvinna som individ och att det som är jag skall falla i glömska och dö.
Den här stigen var inte menad att jag skulle ta, men jag går den motvilligt - för andras skull.
Hoppas bara att jag är den första som glömmer min styrka, storhet och stolthet, så jag slipper lida.
Skärpning för Hel...
Hej folkens...
Ja, nu är det verkligen dags att jag skärper mig lite.
Vi börjar med dagen idag och så går vi lite bakåt i snabb takt, så ni får en uppdatering av vad som hänt den sista tiden.
Idag vaknade jag med en fin lapp från min kvinna på köksbordet.
Där stod det bland annat "Det är bara att trycka igång kaffebryggaren så är ditt kaffe klart i ett nafs" - fint att vakna till de orden.
Vi var med om en lite olustigt lustig sak på bussen igår, nämligen en skönt ovetande och etikettsmässigt lobotomerad stockholmsj... som kommit på den bra idén att ta med sig sin flickvän och sin dator på en resa till Jämtland.
Fast sköta sig någorlunda v ar visst något han tappat senaste vändan på NPE...
ETT: Han var otrevlig och hotfull mot sin kvinna hela resan och fler än jag reagerade på det.
TVÅ: Han var en typisk bortskämd överklassunge som fått för lite kärlek från sina föräldrar.
TRE: Det är en myt att kläderna gör mannen - de var fräscha snygga och trevliga, men han var ett svin likaväl.
FYRA: Hur överklass är det att pracka ner på alla fattiga stackare som fallit ur kurs - men ändå ha en sunkig gammal laptop, ärvd från farsan i en PLASTPÅSE???
Jaja, jag fick tyst på honom och med lite hjälp av min kvinna fick även den stackars hunsade flickan framför lite lugn och ro, samt ökat medhåll från passagerarna.
Ett gott råd grabben: Klipp dig, raka dig under armarna och sluta hacka på din tjej.
Annars sitter du snart där med picken i handen, datorn i plastpåsen, med ditt flottiga hår i en soffa i Åre och undrar vad som hände.
Vi kom hem igår efter att ha varit till min vän Ylva i Stockholm ett par dagar. Det var inte enda orsaken till att vi åkte dit, men vi tänkte att det var lika bra att passa på att träffa denna person - som är mig mycket kär och som jag känt ett helt liv och lite till.
Huvudsakliga orsaken till att vi skulle till Stockholm var att vi skulle på en konsert.
De som känner mig redan vet att det är ett ganska stort företag för mig att över huvud taget åka någonstans där det finns fler folk än jag kan hålla uppsikt över genom att hålla huvudet lite stilla.
Så, needless to say... Det tog några månaders förberedelse att ta sig till Globen för att se en shysst konsert.
Jag är inte ofta på sådana saker, men att gå med min kvinna dit och se någon som jag håller högt i respekt - var en stundtals trevlig upplevelse.
Nu kan Alecia Moore skryta med att jag valde att gå ut och se henne live - den första spelningen jag varit på, på över tjugo år... Fast jag misstycker om hennes val av artistnamn, men det passerar.
Även jag skall väl få ha rätt att favorisera lite och ha några som jag tycker bättre om än andra - som skänker mig mer glädje än andra. Det har alla och jag är inte mer än en människa... Också...
Men men...
Vi går vidare bakåt då...
De som har mig på facebook kommer kunna se fler bilder från mitt senaste fynd.
Jag gillar ju gamla böcker och som vissa vet - riktigt gamla böcker. Fast det finns ju några relativt sentida klassiker med, som skattas högt både av mig och andra.
Bland annat denna tunga stora bok i originalutgåva från 1931 - Nils Holgerssons Underbara Resa genom Sverige, av Selma Lagerlöf.
Den boken, utgåvan och tryckningen minns när författarinnan dog. Det är mäktigt.
Min egen mormor läste den för mig som liten och jag hittade till den boken genom att den liksom ropade. Första antikvariatet vi gick in på, första hyllan jag tittade på, i mitten i ögonhöjd - Jag vill ha dig - du skall vara med mig.
Dagen efter gick vi förbi en annan handlare, som ville ha listpris för sitt exemplar - som var i sämre skick än den som ropade.
Som tur är, vet inte alla vilka skatter de sitter på, vissa uppskattar dem inte och vissa bryr sig helt enkelt inte. Denna skattkammare kommer jag gå till många fler gånger - för klientelet där letar bara efter begagnade "moderna böcker" och han har inte en susning om vare sig det kulturella eller ekonomiska värdet i vissa av böckerna han sålde. Han hade hur mycket som helst - för en kaffepeng på stan.
Jag blev nästan tokig. Var tvungen att gå ut i "förtid" och jag vet vem jag skall ta med mig dit, eller hur Mir?
Man gör helt enkelt inte böcker på samma sätt längre, de flesta är helt döda och har ingen strömmning. De produceras på ett helt annat sätt nu. Boktryckeriet var länge en konst - även ganska långt in på 1900-talet. Men nu är det mest tråkigt att hålla i en "underhållningsbok" - inte mycket större kulturellt eller historiskt värde än en bootleg av Carolas Jul i Bethlehem....
Det är synd...
Så, till lite tråkigare saker...
Mina älskade hemmavarande pojkar är väldans bråkiga med varandra och alla andra - helt enkelt inte helt i balans just nu, så jag och mamman har beslutat om att de skall få lite time-out från varandra en stund och inte träffas så mycket på veckorna utan få lite lugn och ro med varsin förälder och respektive vuxensällskap. Og så skifter vi...
Det kan komma att bli bra.
En anledning till att det skrivs lite mindre här, för tillfället är att jag har den mesta av min energi förlagd till verkligheten, livet, familjen och problemlösningar runt detta.
Men avslutningsvis... Ja, det är således officiellt att jag tycker Pink är en fantastisk artist, även om det i stort sett inte är min musiksmak så gillar jag hennes styrka och egenhet. Ingen kan ta det från henne riktigt ännu.
Tack för en underbar kväll, A...
Ja, nu är det verkligen dags att jag skärper mig lite.
Vi börjar med dagen idag och så går vi lite bakåt i snabb takt, så ni får en uppdatering av vad som hänt den sista tiden.
Idag vaknade jag med en fin lapp från min kvinna på köksbordet.
Där stod det bland annat "Det är bara att trycka igång kaffebryggaren så är ditt kaffe klart i ett nafs" - fint att vakna till de orden.
Vi var med om en lite olustigt lustig sak på bussen igår, nämligen en skönt ovetande och etikettsmässigt lobotomerad stockholmsj... som kommit på den bra idén att ta med sig sin flickvän och sin dator på en resa till Jämtland.
Fast sköta sig någorlunda v ar visst något han tappat senaste vändan på NPE...
ETT: Han var otrevlig och hotfull mot sin kvinna hela resan och fler än jag reagerade på det.
TVÅ: Han var en typisk bortskämd överklassunge som fått för lite kärlek från sina föräldrar.
TRE: Det är en myt att kläderna gör mannen - de var fräscha snygga och trevliga, men han var ett svin likaväl.
FYRA: Hur överklass är det att pracka ner på alla fattiga stackare som fallit ur kurs - men ändå ha en sunkig gammal laptop, ärvd från farsan i en PLASTPÅSE???
Jaja, jag fick tyst på honom och med lite hjälp av min kvinna fick även den stackars hunsade flickan framför lite lugn och ro, samt ökat medhåll från passagerarna.
Ett gott råd grabben: Klipp dig, raka dig under armarna och sluta hacka på din tjej.
Annars sitter du snart där med picken i handen, datorn i plastpåsen, med ditt flottiga hår i en soffa i Åre och undrar vad som hände.
Vi kom hem igår efter att ha varit till min vän Ylva i Stockholm ett par dagar. Det var inte enda orsaken till att vi åkte dit, men vi tänkte att det var lika bra att passa på att träffa denna person - som är mig mycket kär och som jag känt ett helt liv och lite till.
Huvudsakliga orsaken till att vi skulle till Stockholm var att vi skulle på en konsert.
De som känner mig redan vet att det är ett ganska stort företag för mig att över huvud taget åka någonstans där det finns fler folk än jag kan hålla uppsikt över genom att hålla huvudet lite stilla.
Så, needless to say... Det tog några månaders förberedelse att ta sig till Globen för att se en shysst konsert.
Jag är inte ofta på sådana saker, men att gå med min kvinna dit och se någon som jag håller högt i respekt - var en stundtals trevlig upplevelse.
Nu kan Alecia Moore skryta med att jag valde att gå ut och se henne live - den första spelningen jag varit på, på över tjugo år... Fast jag misstycker om hennes val av artistnamn, men det passerar.
Även jag skall väl få ha rätt att favorisera lite och ha några som jag tycker bättre om än andra - som skänker mig mer glädje än andra. Det har alla och jag är inte mer än en människa... Också...
Men men...
Vi går vidare bakåt då...
De som har mig på facebook kommer kunna se fler bilder från mitt senaste fynd.
Jag gillar ju gamla böcker och som vissa vet - riktigt gamla böcker. Fast det finns ju några relativt sentida klassiker med, som skattas högt både av mig och andra.
Bland annat denna tunga stora bok i originalutgåva från 1931 - Nils Holgerssons Underbara Resa genom Sverige, av Selma Lagerlöf.
Min egen mormor läste den för mig som liten och jag hittade till den boken genom att den liksom ropade. Första antikvariatet vi gick in på, första hyllan jag tittade på, i mitten i ögonhöjd - Jag vill ha dig - du skall vara med mig.
Dagen efter gick vi förbi en annan handlare, som ville ha listpris för sitt exemplar - som var i sämre skick än den som ropade.
Som tur är, vet inte alla vilka skatter de sitter på, vissa uppskattar dem inte och vissa bryr sig helt enkelt inte. Denna skattkammare kommer jag gå till många fler gånger - för klientelet där letar bara efter begagnade "moderna böcker" och han har inte en susning om vare sig det kulturella eller ekonomiska värdet i vissa av böckerna han sålde. Han hade hur mycket som helst - för en kaffepeng på stan.
Jag blev nästan tokig. Var tvungen att gå ut i "förtid" och jag vet vem jag skall ta med mig dit, eller hur Mir?
Man gör helt enkelt inte böcker på samma sätt längre, de flesta är helt döda och har ingen strömmning. De produceras på ett helt annat sätt nu. Boktryckeriet var länge en konst - även ganska långt in på 1900-talet. Men nu är det mest tråkigt att hålla i en "underhållningsbok" - inte mycket större kulturellt eller historiskt värde än en bootleg av Carolas Jul i Bethlehem....
Det är synd...
Så, till lite tråkigare saker...
Mina älskade hemmavarande pojkar är väldans bråkiga med varandra och alla andra - helt enkelt inte helt i balans just nu, så jag och mamman har beslutat om att de skall få lite time-out från varandra en stund och inte träffas så mycket på veckorna utan få lite lugn och ro med varsin förälder och respektive vuxensällskap. Og så skifter vi...
Det kan komma att bli bra.
En anledning till att det skrivs lite mindre här, för tillfället är att jag har den mesta av min energi förlagd till verkligheten, livet, familjen och problemlösningar runt detta.
Men avslutningsvis... Ja, det är således officiellt att jag tycker Pink är en fantastisk artist, även om det i stort sett inte är min musiksmak så gillar jag hennes styrka och egenhet. Ingen kan ta det från henne riktigt ännu.
Tack för en underbar kväll, A...
Länge mellan inläggen nu
Hej alla som intresserar sig för bloggeriets tunga läsning och skrivansvar.
Det var nu en god stund sedan jag skrev, men det har hänt för mycket att skriva om vissa dagar, andra dagar inget.
Men igår hände en rolig sak som jag vill ta upp.
Ja, det har hänt fler massa roliga saker under sommaren, och roligare än denna förvisso.
Kommer "tillbakaskriva" lite under tiden som kommer.
Men igår... Elsanering i lägenheten.
Fullt med folk som sprang ut och in, hela dagen och störde mig och hundarna. Jag rymde en stund till syster och drack kaffe och åt god näringsriktig frukost i form av bullar och wienerbröd.
Men efter många om och men, när de skulle bli klara och gå, upptäckte jag en liten sak som jag var tvungen att fråga om det skulle vara så.
För er som inte vet vad en total elsanering går ut på, så kan jag tala om att de tar bort proppskåpet och bryter strömmen vid centralen i källaren. Drar ur ALLA kablar ur väggen, sätter i nya, byter stickkontakter och strömbrytare, armaturer och ja, i princip allt som har med installationen att göra.
Så när de blev klara för att gå, var jag tvungen att fråga, inte för att jag inte tror de gör sitt jobb ordentligt, utan av nyfikenhet.
"Jag utgår nu inte från att ni inte gör ert jobb ordentligt och så, men jag måste bara fråga om det är så att ni glömt skruva dit en väggkontakt, eller om det inte är ström i kablarna som hänger ut från väggen. Det kan bli lite spännande med barn och hundar annars?"
- "OJ!"
Så bröt de strömmen och skruvade fast den stickkontakten.
Det finns en orsak till att jag inte gärna "överlåter" ansvaret för mina barns och hundars liv på andra.. eller låter hantverkare elelr annan gå in i min lägenhet utan att jag är hemma.
Fullmakt till detta får de nog förfalska ihop någon, för det skriver jag ALDRIG under. Aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Palam L.V.X.
//C.G.
Det var nu en god stund sedan jag skrev, men det har hänt för mycket att skriva om vissa dagar, andra dagar inget.
Men igår hände en rolig sak som jag vill ta upp.
Ja, det har hänt fler massa roliga saker under sommaren, och roligare än denna förvisso.
Kommer "tillbakaskriva" lite under tiden som kommer.
Men igår... Elsanering i lägenheten.
Fullt med folk som sprang ut och in, hela dagen och störde mig och hundarna. Jag rymde en stund till syster och drack kaffe och åt god näringsriktig frukost i form av bullar och wienerbröd.
Men efter många om och men, när de skulle bli klara och gå, upptäckte jag en liten sak som jag var tvungen att fråga om det skulle vara så.
För er som inte vet vad en total elsanering går ut på, så kan jag tala om att de tar bort proppskåpet och bryter strömmen vid centralen i källaren. Drar ur ALLA kablar ur väggen, sätter i nya, byter stickkontakter och strömbrytare, armaturer och ja, i princip allt som har med installationen att göra.
Så när de blev klara för att gå, var jag tvungen att fråga, inte för att jag inte tror de gör sitt jobb ordentligt, utan av nyfikenhet.
"Jag utgår nu inte från att ni inte gör ert jobb ordentligt och så, men jag måste bara fråga om det är så att ni glömt skruva dit en väggkontakt, eller om det inte är ström i kablarna som hänger ut från väggen. Det kan bli lite spännande med barn och hundar annars?"
- "OJ!"
Så bröt de strömmen och skruvade fast den stickkontakten.
Det finns en orsak till att jag inte gärna "överlåter" ansvaret för mina barns och hundars liv på andra.. eller låter hantverkare elelr annan gå in i min lägenhet utan att jag är hemma.
Fullmakt till detta får de nog förfalska ihop någon, för det skriver jag ALDRIG under. Aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Palam L.V.X.
//C.G.
Tvättstugeromantik
Hej folkens. Det var ju en stund sedan jag skrev sist.
Det har hänt mycket. Men just idag kände jag att det var läge att skriva.
Vad är det med folk och klockslag, egentligen?
Jag är inte den som är direkt stressad eller lever efter klockan, men jag tar hänsyn till andra som kanske gör det.
Det innebär att jag finner mig i att bussar går vid givna tider, jag tycker det är okej att tågen går enligt tabell och
jag tycker det någonstans kan ses som lättförståeligt att oom man säger en tid - enligt den tidszon man befinner sig i - enligt den som klockan visar.
Jag ser det lite som att det är ett sätt att visa hänsyn och ett verktyg för att saker skall flyta fint i samhället.
Jag hade idag - inte helt sett fram mot, men det måste göras - bokat hela dagen till tvätt.
Sista tiden igår slutade klockan 21:00. Jag ser spelrummet på 10 timmar som gott om utrymme för att man skall kuna tömma ur sina saker och sedan sätta nycklarna i dörrarna så att nästa (jag) kan börja tvätta klockan 7:00.
Eller med det minsta sätta upp en lapp om att man blir lite sen - av respekt och hänsyn.
Visst händer det saker att man kanske blir en timma sen, men har ingen bokat efter, har ingen lidit kval för det.
Nåja, det är en del andra lustiga element : En som skriver att han inte har lust att städa varje gång.
En som vill veta vem som skrivit det, en tredje som vill veta vem som vill veta. Vidare var det en som helt enkelt tog torkrummet till andra tvättstugan, då den inte kom in i den som denne bokat.
Det är ju lite det som blir symptomet av att man inte rättar sig efter de linjerna som rör oss alla.
Tänk själva hur det skulle bli om butikerna hade öppet mellan 7-10 och 15-21, lite som de själva ville, eller tidningen kommer ett par dagar sent... eller posten (nej, vi lämnar posten därhän, det får bli ett eget inlägg)...
Tågen går ett par gånger om dagen, lite hur som helst eller jag - skall sitta här nu och gå fram och tillbaka till tvättstugan lite under dagen, för att se om jag kommer in. När jag istället skulle kunnat göra något vettigt, bara personen skrev en lapp:
"Sorry jag kommer vara för bakfull imorgon för jag super arslet av mig idag - du får tvätta efter klockan 11:00 eller ta min nästa tid, hur som helst kan jag inte lämna nyckeln i dören för jag är så packad idag att nyckeln slutat passa i nyckelhålet." - eller liknande.
Detta är bara respektlöst.
Palam L.V.X.
Det har hänt mycket. Men just idag kände jag att det var läge att skriva.
Vad är det med folk och klockslag, egentligen?
Jag är inte den som är direkt stressad eller lever efter klockan, men jag tar hänsyn till andra som kanske gör det.
Det innebär att jag finner mig i att bussar går vid givna tider, jag tycker det är okej att tågen går enligt tabell och
jag tycker det någonstans kan ses som lättförståeligt att oom man säger en tid - enligt den tidszon man befinner sig i - enligt den som klockan visar.
Jag ser det lite som att det är ett sätt att visa hänsyn och ett verktyg för att saker skall flyta fint i samhället.
Jag hade idag - inte helt sett fram mot, men det måste göras - bokat hela dagen till tvätt.
Sista tiden igår slutade klockan 21:00. Jag ser spelrummet på 10 timmar som gott om utrymme för att man skall kuna tömma ur sina saker och sedan sätta nycklarna i dörrarna så att nästa (jag) kan börja tvätta klockan 7:00.
Eller med det minsta sätta upp en lapp om att man blir lite sen - av respekt och hänsyn.
Visst händer det saker att man kanske blir en timma sen, men har ingen bokat efter, har ingen lidit kval för det.
Nåja, det är en del andra lustiga element : En som skriver att han inte har lust att städa varje gång.
En som vill veta vem som skrivit det, en tredje som vill veta vem som vill veta. Vidare var det en som helt enkelt tog torkrummet till andra tvättstugan, då den inte kom in i den som denne bokat.
Det är ju lite det som blir symptomet av att man inte rättar sig efter de linjerna som rör oss alla.
Tänk själva hur det skulle bli om butikerna hade öppet mellan 7-10 och 15-21, lite som de själva ville, eller tidningen kommer ett par dagar sent... eller posten (nej, vi lämnar posten därhän, det får bli ett eget inlägg)...
Tågen går ett par gånger om dagen, lite hur som helst eller jag - skall sitta här nu och gå fram och tillbaka till tvättstugan lite under dagen, för att se om jag kommer in. När jag istället skulle kunnat göra något vettigt, bara personen skrev en lapp:
"Sorry jag kommer vara för bakfull imorgon för jag super arslet av mig idag - du får tvätta efter klockan 11:00 eller ta min nästa tid, hur som helst kan jag inte lämna nyckeln i dören för jag är så packad idag att nyckeln slutat passa i nyckelhålet." - eller liknande.
Detta är bara respektlöst.
Palam L.V.X.
Känner mig...
... avslagen.
Inte så på det sättet att jag vill att någon kommer och sätter på mig.... eller ens slår på mig.
Men jag är trött, har ont och vill mest bara att de närmaste dagarna skall förflyta utan att jag märker av dem.
Jag har så mycket förväntan - väntan och längtan.
På personer, på saker som skall ske och efter avslappning.
Men jag förväntar mig samtidigt inget utåt - jag väntar i onödan eftersom saker sker som de skall och min längtan. Efter lugn. Efter ro.
Min längtan kommer stillas en dag snart... mycket snart. Om några dagar står det klart.
Det som är inom mig som börjat tryckas ut, pressas mot min ögonhåla. Mot min panna... jag undrar...
Vad är det, till vilket syfte och varför?
Imorgon är det 4-åringens mammadag och 2-åringens pappadag, då skall vi dela upp barnen lite och bara göra roliga saker. Sedan på torsdag skall vi byta. I ett försök att få dem lite tryggare och lugnare i denna nya miljö de flyttat till.
De trivdes gott ute på ön och lille-minsten sade på morgonen att han skulle köpa en sådan liten stuga till pappa en dag, för man sov så bra i dem.
Palam L.V.X.
//C.G.
Inte så på det sättet att jag vill att någon kommer och sätter på mig.... eller ens slår på mig.
Men jag är trött, har ont och vill mest bara att de närmaste dagarna skall förflyta utan att jag märker av dem.
Jag har så mycket förväntan - väntan och längtan.
På personer, på saker som skall ske och efter avslappning.
Men jag förväntar mig samtidigt inget utåt - jag väntar i onödan eftersom saker sker som de skall och min längtan. Efter lugn. Efter ro.
Min längtan kommer stillas en dag snart... mycket snart. Om några dagar står det klart.
Det som är inom mig som börjat tryckas ut, pressas mot min ögonhåla. Mot min panna... jag undrar...
Vad är det, till vilket syfte och varför?
Imorgon är det 4-åringens mammadag och 2-åringens pappadag, då skall vi dela upp barnen lite och bara göra roliga saker. Sedan på torsdag skall vi byta. I ett försök att få dem lite tryggare och lugnare i denna nya miljö de flyttat till.
De trivdes gott ute på ön och lille-minsten sade på morgonen att han skulle köpa en sådan liten stuga till pappa en dag, för man sov så bra i dem.
Palam L.V.X.
//C.G.
Men orka...
Nu skall jag strunta i er alla andra. Vill man mig något hädanefter hör man av sig till mig. Jag skall ut nu och se till att barn och hund får ha det bra.
I övrigt - Fira lugnt.
Vissa saker jag läst under dagen skulle kunna göra mig ledsen - men till vilken nytta?
Vissa borde veta bättre.
Vissa borde hålla ord.
Vissa borde få ha det bra.
Vissa saker är ovissa.
Från och med idag är jag min egen, tillhör ingen på något vis.
New years eve of Love.
Love is the Law, love under will.
Stänger av - stänger ner och tar hand om mig själv.
Take it for what it is or: Leave me alone please?
//C.G.
I övrigt - Fira lugnt.
Vissa saker jag läst under dagen skulle kunna göra mig ledsen - men till vilken nytta?
Vissa borde veta bättre.
Vissa borde hålla ord.
Vissa borde få ha det bra.
Vissa saker är ovissa.
Från och med idag är jag min egen, tillhör ingen på något vis.
New years eve of Love.
Love is the Law, love under will.
Stänger av - stänger ner och tar hand om mig själv.
Take it for what it is or: Leave me alone please?
//C.G.
Lever du...?
- När jag blir vuxen skall jag bestämma över dig! Säger lillkillen.
- Okej. Säger jag. - Inga problem, det får du gärna. Lovar jag
- Får jag? Frågar han.
- Självklart får du det, du behöver bara starta ett företag och anställa mig. Säger jag svarande.
- Så gör du som jag säger? Undrar han.
- Japp, då är det ju du som skall se till att betala mig så jag kan köpa alla de sakerna som du nu får av mamma eller mig, som kläder, mat, godis, ställe att bo på och alla andra saker jag behöver för att kunna leva och må bra. Svarar jag.
- Jag behöver tänka lite på det här! Säger han.
Han sitter tyst en stund och säger sedan.
- Min butik skall vara stängd på lördagar, då skall man inte arbeta - då är det fest och vila.
Varvid jag undrar i mitt stilla sinne var nu detta kommer från och vad det skall leda till. Jag vet ju att vi har judiskt påbrå, men det är ganska långt tillbaka och dessutom är det inte direkt så att vi gått in på moseböckerna med denna snart femåriga kille.
- Pappa? Frågar han sedan.
- Ja. Svarar jag.
- Lever du när jag är vuxen då? Undrar han.
- Ja, det vill jag iallafall, men helt säker kan man ju inte vara. Svarar jag.
- Din ande lever väl iallafall så länge jag hör dig när jag tänker? Frågar han.
- Ja, min ande lever nog längre än så, men iallafall lever jag så länge folk hör mig. Svarar jag.
- Men om du dör innan jag blir vuxen måste du skynda dig till en ny kropp - jag kommer vara hemma och vänta på dig. Säger han.
- Jag skall göra mitt bästa. Lovar jag.
Sedan satt han tyst länge.
- Vad kostar hundbajspåsarna som sitter vid papperskorgen? Frågar han sedan.
- De är gratis. Svarar jag.
- INGENTING i världen är gratis. Ropar han.
- Sant, helt riktigt. Det är kommunen som betalar dem, men vi slipper betala. Svarar jag.
- Ja, men vad kostar de då? Frågar han
- Det måste vi nog fråga dem på kommunen efter semestern. Säger jag.
Så gick vi sakta hemåt.
- Pappa, i min butik skall jag bara sälja saker av porslin och det skall vara gratis. Säger han sedan.
- Fin tanke jag jobbar gärna i din butik då, men var skall du få porslinet ifrån? Frågar jag.
- Men det har vi ju redan hemma. Säger han och äntligen stod det klart igen att han skall fylla fem år till vintern.
Barn kan skifta så mellan naivitet och allvarliga existensiella frågor att man som vuxen önskar man hade samma förmåga. Bekymmerslösheten och faktiskt kunna koncentrera sig ENBART på att utvecklas genom att ha skoj.
Sedan ha rätt att få totala sammanbrott, psykbryt och bara skrika för att man inte vet hur man skall sluta.
Fast sanningen skall fram - Även jag tycker det är ganska drygt och tröttsamt efter någon timma av ylande som inte går ut på annat än att få fram " UHUUUUUUUUU".
Känns som slöseri med kalorier ;-)
Palam L.V.X.
//C.G.
- Okej. Säger jag. - Inga problem, det får du gärna. Lovar jag
- Får jag? Frågar han.
- Självklart får du det, du behöver bara starta ett företag och anställa mig. Säger jag svarande.
- Så gör du som jag säger? Undrar han.
- Japp, då är det ju du som skall se till att betala mig så jag kan köpa alla de sakerna som du nu får av mamma eller mig, som kläder, mat, godis, ställe att bo på och alla andra saker jag behöver för att kunna leva och må bra. Svarar jag.
- Jag behöver tänka lite på det här! Säger han.
Han sitter tyst en stund och säger sedan.
- Min butik skall vara stängd på lördagar, då skall man inte arbeta - då är det fest och vila.
Varvid jag undrar i mitt stilla sinne var nu detta kommer från och vad det skall leda till. Jag vet ju att vi har judiskt påbrå, men det är ganska långt tillbaka och dessutom är det inte direkt så att vi gått in på moseböckerna med denna snart femåriga kille.
- Pappa? Frågar han sedan.
- Ja. Svarar jag.
- Lever du när jag är vuxen då? Undrar han.
- Ja, det vill jag iallafall, men helt säker kan man ju inte vara. Svarar jag.
- Din ande lever väl iallafall så länge jag hör dig när jag tänker? Frågar han.
- Ja, min ande lever nog längre än så, men iallafall lever jag så länge folk hör mig. Svarar jag.
- Men om du dör innan jag blir vuxen måste du skynda dig till en ny kropp - jag kommer vara hemma och vänta på dig. Säger han.
- Jag skall göra mitt bästa. Lovar jag.
Sedan satt han tyst länge.
- Vad kostar hundbajspåsarna som sitter vid papperskorgen? Frågar han sedan.
- De är gratis. Svarar jag.
- INGENTING i världen är gratis. Ropar han.
- Sant, helt riktigt. Det är kommunen som betalar dem, men vi slipper betala. Svarar jag.
- Ja, men vad kostar de då? Frågar han
- Det måste vi nog fråga dem på kommunen efter semestern. Säger jag.
Så gick vi sakta hemåt.
- Pappa, i min butik skall jag bara sälja saker av porslin och det skall vara gratis. Säger han sedan.
- Fin tanke jag jobbar gärna i din butik då, men var skall du få porslinet ifrån? Frågar jag.
- Men det har vi ju redan hemma. Säger han och äntligen stod det klart igen att han skall fylla fem år till vintern.
Barn kan skifta så mellan naivitet och allvarliga existensiella frågor att man som vuxen önskar man hade samma förmåga. Bekymmerslösheten och faktiskt kunna koncentrera sig ENBART på att utvecklas genom att ha skoj.
Sedan ha rätt att få totala sammanbrott, psykbryt och bara skrika för att man inte vet hur man skall sluta.
Fast sanningen skall fram - Även jag tycker det är ganska drygt och tröttsamt efter någon timma av ylande som inte går ut på annat än att få fram " UHUUUUUUUUU".
Känns som slöseri med kalorier ;-)
Palam L.V.X.
//C.G.
